Att se maken idag när han högg ut med gärdena och se riset ligga kvar tills han har tid å ta bort det. Att inte kunna hjälpa till som man gjorde förr för man har så ont hela tiden. Det är en stor sorg.
Om ett par månader är skörden för dörren. En av mina höjdpunkter. El ja det var iaf. Nu får jag titta på. För kroppen inte klarar att häva.

Mitt liv fick en snabb vändning för ett år sedan och det var knappast positivt. Ett år har snart passerat i ständig värk och utmattning. Ett år i sorg. Ett år som berövats min kropp.
Detta var inte ett liv jag valde. Detta var ett liv jag blev påtvingad!