Jag mår så bra på landet. Maken åkte nyss iväg med det sista höt till en dam som har får. Jag som inte trodde vi skulle bli av med det har inget kvar. Det är bar skrapt där vi brukar ha höt.

Har rensat snart hela rabatten på ca 20 M å 1 M bred. Men jag känner det i skuldran med. Skulle nöjt mig med mindre. Men inte jag det är allt eller inget ibl. Hör maken genom skogen han är på väg "hem" ja det känns som hem. Huset/villan ja vad du vill kalla det är bara en genom fart. Vi ska vidare är tanken. Till en gård.

Är en ny dag. Min medicin är slut å det har känt som en berg å dalbanan under den tiden. Hur tänkte läkaren när hon skrev ur för en månad och tog återbesöket efter 2?

Vaknade nyss å var ute med baby idag ska vi till mitt favorit ställe landet.
Där känner jag mig fri. Inga psyk grannar som skjuter luftgevär rakt ut över gatan. Inga gläfsande hundar eller bilar, krossar som varvas och låter 24/7. Bara lugn och fågelkvitter.

Visst vi kommer å böka runt med traktorn när maken lastar det sista höet men det kommer ändå vara lugnt. Min fristad jag kan knalla ut i skogen och bara vara.

Jag älskar vårat land