Har tankar och funderingar som kommer mer och mer. Makens mormor fyller 80 om ca 3 månader.
Hon blir äldre och bräckligare. Ändå är det krut i gumman.
Jag vill inte att hon ska bli äldre. Jag vill stanna tiden.
För jag vet en dag då vi antingen hittar henne eller får vaka vid hennes sida. Inget av det är nått jag önskar.
Men jag kommer vara där.
Hon håller ihop en hel släkt. Hur blir det sen? Kommer släktgården fortfarande hålla ihop släkten?
Eller kommer det tunnas ut? Det har redan börjat.
Hur många somrar till får vi uppleva med henne? Vi har haft våra duster men saker och ting ändrades och allt blev till det bättre.
Hon har begravt en dotter. En make. Hoppas hon slipper begrava flera barn och framför allt barnbarn/barnbarns barn.
Hennes kropp börjar se gammal ut. Krämporna kommer. Hon har varit allvarligt sjuk 2 ggr det senaste 2 åren. Första gången tog maken semester och bodde hos henne i en veckas tid och tog hand om henne.
Vi var alla oroliga för henne. Och undra om hon skulle överleva.
Men hon kom igen.
Andra gången fick hon 4 påsar blod. Det försvann ifrån henne och hon var grå och blek. Efter några dygn på sjukhuset fick hon komma hem. Hon kom igen. Blödande magsår trodde dom.

En av hennes söner har ringt och bett mig åka ut på morgonen för hon inte svarat i telen (det har varit snö och halt ute) ingen öppna dörren när man ringde på och den var låst. Han bad mig slå in rutan men jag hämta reserv nyckeln hos grannen.
Telefonnätet hade pajat och allt var bra. Dock skrämde jag henne rejält när jag helt plötsligt stod i trappen.
Efter den gången har jag egen nyckel hem till henne.

Men endag finns hon inte längre och det skrämmer mig