Jag kommer inte skriva ordagrant om vad som hände. Det kommer säkert när tankarna sätter igång som värst.
Men för ett år sen just denna dag var det påskafton.

Jag jobbade natt i Htj i en privat regi.
Jag fick ett larm till en psyksjuk person och hon flippa ur när jag skulle gå där ifrån. Det hela slutade med att jag blev olovligt frihetsberövad. Hotad och misshandlad i deras hall av henne och hennes son.

Ärligt trodde jag aldrig jag skulle ta mig ut därifrån levande. Jag trodde inte jag skulle kunna komma hem till mina barn igen. Men jag tog mig ut. Åkte på ett annat larm och efter det ringde jag min Make och bröt ihop.

Han fråga om han skulle hämta mig och i chock som jag fortfarande var blev jag arg och upplyste honom att jag hade 7 timmar kvar att jobba. Jag kunde inte dra mitt i arbetspasset.

På morgonen när jag kom tebax te jobbet tappade jag saker och var totalt ursinnig och mina arbetskollegierna hade aldrig sett min sån så dom insåg snabbt att nått var kopiöst fel.

2 av dom tog hand om mig och ordnade själva lite krishantering på bekostnad av sig själva. Dom fick arbeta arslet av sig för att 1 skulle hinna med 2 pers jobb då en var med mig hela tiden. P behöll min bilnyckelndå ( hon hade lånat min bil över natten) hon inte tyckte att jag var kapabel att köra bil i det skicket.
Jag gick och sov ett tag men det var en orolig sömn. Senare blev det kontakt med sjukhuset där läkaren inte tog mig på allvar då jag kom 14 timmar efteråt.

Jag slapp jobba den natten som kom.
Jag kommer alltid vara evigt tacksam för vad K & P gjorde. Det låg långt över deras ansvar och lönegrad. Men dom gjorde det. Dom brydde sig.
P ska följa med mig till trauma teamet och kanske kan hon berätta om morgonen då jag tror att jag förträngt en del.