Ska man skratta eller gråta? Vad har jag gjort för att få den här stalker efter mig? Skratt retande. Nä jag väljer å skratta.
Varför är jag så otroligt intressant?
Fan jag tror det är 14 årsen jag gick ifrån honom.
Jag har skapat mig ett nytt liv. Med min man och min familj. Kan hon bara inte bry sig om sin familj? Å skita i mig?
Varför ska jag bli indragen i hennes sjuka värld? Jag vet ju efter jag läste om psykopater hur dom beter sig å det är jobbigt.
Jag vet att hon igentligen inte kan skada mig längre. Vilket hon gjorde i så många år. För mina vänner har fått upp ögonen. Men hur länge orkar dom med henne? Ögonen tåras och ångesten kommer krypande. Varför kan jag bara inte få vara ifred?

Jag behöver inte all den här skiten nu