Fick pappren ifrån min psykolog före jul. Där stod det att min borderline utgjorde ett handikapp för mig å ams tyckte det var jätte bra.

Okej? Varför är det bra? Hur kan det vara positivt?
Varje dag är en kamp. För att försöka göra rätt. Inte göra fel eller säga fel saker.

Jag vill inte vara sjukskriven men som det ser ut blir det en låååååång sjukskrivning. Å igentligen just nu är det mest skönt för jag är slut som människa. Tog igen mig vid jul och mådde bättre sen började karusellen igen.

Men skit samma nu är jag hungrig och ska gå å ära nu

Allt är allt annat än lugnt.
Morsan är ute och cirkusen är igång.
Mormor önskar att få dö och mamma hotar mormor. Jippi mitt i sitter jag och försöker hjälpa mormor. Så underbart livet är ibl.

Detta är mitt liv just nu. Min vardag!
Så snälla tala om hur en vanlig Svenssons vardag är för jag minns inte längre!

Jag önskar jag fick sova. Jag är i så stort behov av det. Sover Max 3-4 timmar per natt å det går snart inte längre.
Pratade med mormor igår. Dom släppte mamma å R i fredags å hon hade visst gått hårt fram med mormor.
Så mormor har varit kalas dålig hela helgen. Hotat å härjat fan. Men vi får se hur det går med den där jävla husvagnen rent ut sagt.

Det bästa just nu våre att mamma tog en överdos så att det blev färdigt sen!

Just nu känner jag att jag bara vill dö.
Men jag har vänner. Man och familj.
Jag vill inte dö. Jag vill leva för dom.

Varför ska jag dö för att straffa henne? För jag vill ju straffa henne.
Hela mitt liv har jag fått kämpa för att visa min släkt att jag duger någonting till. Även min mamma.

Jag orkar bokstavligen inte till.
Ögonen är röda. Halsen värker och tårar rinner.
Men när maken kommer hem så torkas tårarna och allt är som vanligt.
Varför ska det vara då svårt att visa känslor öppet? Iaf att man är ledsen.

Livet går upp livet går ner. Har i gen aning om vem jag är längre. Vad jag vill. Det ända jag vet är att jag är djävulens avkomma!!!

Det var orden jag fick i tryckta i halsen av min kära moder när jag ifråga satte varför hon är så fruktansvärt elak imot mig och även mormor!

Vi duger bara om vi ska ställa upp annars är vi inte värd vatten!

Pratade med åklagaren idag. Mamma har fått breven men har inte visat nån respons. Nycklarna har hon gett ut till någon vem vet vi inte. Grattis!!
Tebax te ruta 1!

Kan mormor ge upp nu? Hon har förlorat pengarna redan för husvagnen. Å det kommer inte bli bättre. Hon ringer ett par gånger i veckan och pratar om husvagnen och jag blir så stressad.
Jag kan lixon inget göra. Jag kan ju bara prata med dom andra som kan köra osv.

Jag orkar inte mera å jag känner att jag orkar inte bry mig. Allt jag försöker göra är att hjälpa personer jag bryr mig om. Och när en person enbart motarbetar oss andra blir det inte lätt :-/

Fick reda på en sak av en bekant till mamma vad som på gått bakom deras stängda dörrar!

Morsans gubbe har försökt såga av hennes armar med en sticksåg. Som tur va hann hon bryta av bladet!

Ska ha ut lite nycklar från häktet åt mormor. Det visar sig vara moment 22. Kontaktar utredaren hon hänvisar till advokaten. Advokaten är mäkta intresserad och hänvisar till häktet. Ringer häktet och dom är måttligt roade över mina frågor och hänvisar till utredaren osv. Å är cirkeln sluten. = moment 22.

Men än ger jag mig inte. Ska ta en telefon dag idag suck