Har suttit och ringt runt lite idag. Afa, brottsoffermyndigheten och åklagaren. Försäkringsbolaget.

Å ingen ersättning efter överfallet pga att gärningsmannen var känd med för sjuk för att dömmas. Kul!!!
Så man kan puckla på folk hej vilt bara man har en diagnos å sen hävda att man är sjuk. All tid som gått åt till överklagan å ringa till dom olika instanserna för att försöka få nån rätt iaf sveda å värk.

För hur eller hur blev jag trots allt olovligt frihetsberövad. Misshandlad och hotad i arbetet.
Vilket resultera i klämskada på fingret där man för alltid kommer se märkena efter karbinhaken. Även avslitna muskelfästen i brösten. Nervskada med närvsmärta i skulderbladet.
Jag kommer aldrig kunna gå tillbaka till vården och arbeta där. Vilket är en stor sorg då jag faktiskt var jävligt duktig på mitt yrke (utan att skryta).

Periodvis som idag när man inte känner sig någoting värd då man inte kan få nått erkännande för vad som hände. Jag har haft stora kostnader tack vare detta även inkomstbortfall. Stora inkomstbortfall (ca 6-14 000kr) i månaden. Det blir mycket på ett år.

För när jag kan jobba helt brukar jag snitta 25 000 efter skatt (ja ja är arbetsnarkoman som har ganska mycket övertid) men visst det kunde bli mindre oxå per månad.

Just i dag är en botten dag och då finns även tankarna på förtidspensionering så man kan söka livränta och ja jag vet inte. Just nu suger det mesta :-/

Idag var jag på sjukgymnastiken på sjukhuset. Tog i mer än ja brukar å sträckte regällt på båda skulderbladen. Men framför allt vänster fan rent ut sagt så ont det gör.
Varför börjar jag få problem med höger skuldeblad med?
+ bröstmuskelerna?
Älsklingen kom hem ikväll gissa om jag är glad.

Jag längtar efter att maken har ett jobb där han kommer hem varje dag spec en kväll som denna då hans morbror hållt mig sällskap hela kvällen. Han å hans barn är som min andra familj. El nä vi är alla en stor familj.
Ibl sitter vi å pratar som om vi planerar vårdnaden om hans barn. Detta gör vi dock inte!!!! Igentligen är det fel å säga så. Vi planerar dag för dag är rättare sagt.

Det är så underbart att ha nån som kommer hem på kvällen. Även om L inte gör det ofta så känns det så bra. Det är sällskap och jag vet att jag inte är ensam. Det betyder massor.

Makens släkt betyder mycket för mig spec när jag inte har nån släkt själv.
Gud vad jag skulle vilja krypa in i min makes famn just nu. Saknar honom massor

Ikväll/natt såg jag en film. Jag har svårt att gråta och visa känslor men det släppt ikväll lite grann ihop med filmen. Tårarna bara rann. Gick inte å hejda. Den berörde mig inte så igentligen det var en hästfilm. Visst jag tänkte på mitt fina sto jag var tvungen att sälja men det var inget så utan mer sorg.

Den var så vacker hur man nu kan tycka att sorg är vacker men den var det. Längtan. Förtvivlan. Hopp.
Åter lyckligt slut. Ska köpa filmen om jag hittar den.

Stormvind kan jag rekommendera stark!

Varit iväg till sjukhuset och varit och kört rehab programmet i deras varma bassäng det känns skönt iaf efter åt.
När jag skulle åka i morse fick jag en sådan ångest attack från klar blå himmel. Vet fortfarande inte varför.
Men tog lite Atarax så lugna man ner sig och efter det åkte jag till badet. Fast bra trött var jag.
Efter badet skulle jag träffa en från barntrauma teamet men glömde totalt bort det. Så jag ska träffa honom på måndag ist. Vi ska disk mina journaler ifrån det att jag var liten.

Nu funderar jag på å gå å vila då jag är kopiöst trött efter träningen å även av medicinerna.

Jag funderar ofta på när ja var mindre el ja de händer väl nu med.
Jag är lite av en bohem el inte så social av mig. Satt å googla på borderline med drag av ADHD då jag å C disk det en gång å hitta en sida å det stämde på pricken in på mig

"Personer med anti-sociala drag och psykopati framstår som kalla och hänsynslösa. De blir lätt provocerade och kan då utstråla våld. Deras tillvaro verkar inte särskilt planerad eller förutsägbar, utan präglas av impulsivitet och ansvarslöshet."

Idag tar jag inte till våld i första taget men förr slog jag först å fråga sen.
Å mamma sa en gång el nä flera gånger att jag skrämmer henne för jag är så känslokall. Å då funderar man lite vad en som suttit inne för medhjälp till mord grundar det på.

Vidare står det
"Självbilden är störd på så sätt att personen uppfattar sig själv som stark och överlägsen. I följd med detta tycker man sig ha rätt att utnyttja andra, antingen för att man annars själv skulle bli utnyttjad, eller för att de andra är svaga och därför föraktliga."

Utnyttja nån vet jag mig aldrig velat gjort å hoppas att ingen tycker jag gjort det heller. Dock har jag låtit mig utnyttjas eller låtit å låtit jag har trott att jag hjälper människor och dom har satt det i system. Att jag är starkare än vissa både psykiskt å fysiskt har jag bestämt att jag är och där mig varit kaxig i attityd å sätt lite bossig rent av imot vissa.

Så frågan jag funderar på är det borderline med drag av ADHD som hon pratade om eller är det nån bipolärt/autism oxå? Får fråga C nästa gång vi ses.

På tal om C. Det var så himla kul att se henne. Det känns så bra å prata med henne. Dom matcha henne perfekt till mig.

Numåste jag lägga barn. En är tjurskallig som en tonåring å en är som en speedad duracell kanin.

Jag har väl insett att jag aldrig har mått som jag gör nu. (Hela perioden)
Tvångstankar som resulterat i panikångestattacker. Sonens astma som varit värre ett tag gör en nojig tänk om han slutar andas.

Det som är positivt är att idag var vi på busfabriken (även om jag körde slut på kroppen totalt så värken å tröttheten slog till med full kraft så var det kul) barnen var så glada att mamma ändå orkade vara med dom just där. Det kryllade av folk men med lite av min medicin å lite attarax på det så gick det kalas bra. Var i min egna lilla värld typ.

Nu ska jag vila kroppen skricker efter det

Ena dagen är man trött så man kan sova 24/7 (el nja är så trött på förmiddagen) för att sen inte vara sova trött utan bara mattrött.
När kvällen kommer är det ett helvete å sova ist. Då är jag skit pigg å kan inte sova. Så det skiftar en del!

Lova barnen att dom skulle få åka till busfabriken idag då dom inte gjort så mycket på sportlovet pga min trötthet.
Undrar vad jag gett mig in på men det ska nog hå bra. Min fina vän H följer med mig och hjälper mig så hon kör även så jag slipper.
När blev det då här? Jag som älskar å köra bil tar alla tillfällen jag kan till att slippa köra bil. Jag åker inte till mina bästaste bästa vänner för dom bor en bit bort. Jag klarar inte längre å köra en sån sträcka. Knappt jag pallar å åka in till city. På vintern är det värre än sommaren. Jag som kört i snöstormar med framhjulsdrift å ibl bakhjulsdrift. Kört med transporter på E4 åt olika håll med både last å utan last. Glömmer aldrig när jag skulle till Visingsö och lämna en häst. Det var full snöstorm och jag fick full sladd med både transport och bil å det blev inte bättre av att det var bakhjulsdrift å nästan en halvmeter nysnö men ja rede ut det.

Nä om man skulle ta å fixa i ordning sig å sen dra