Är så lycklig över att jag har valp. Jag vet när jag träffade läkaren i dec. Jag hade låst in mig å isolerat mig i en månad då nästan 2. Inte för min ångest el jo det med. Utan för andra personers skull. Jag var folkilsken! Riktigt folk ilsken!!!!

Tålde inte å se folk på vykort! Å jag saknade våran gamla hund så jag höll på å bli galen. Bokstavligt talat!
El som maken sa jag höll på att sörja ihjäl mig!

Efter jag fick valp återvände jag sakta men säkert till livet igen!

Syrran fick en underbart fin och söt son i förrgår. Så himla söt.

Idag har jag haft migrän hela dagen. Så inget har fungerat i huvet. Men men nu har det släppt. Städat bilen idag det var skönt så nu är det gjort.

Har planer inför min rehabilitering som gör att jag kan fortsätta vara verksam inom vården :-)
Och jag vet at psykiatrin och FK stödjer den delen.
DBT låter sig vänta men kör KBT.
Det är ganska kul faktiskt. Även om man är färjad av svart vitt tänkande.

Gammel hunden börjar komma in i familjen mer å mer å förstå våra regler och våra rutiner. Å valp är lycklig över sin vän. Har stora planer för dom båda men satsar på valp mest.

Idag känner jag sån lycka men jag vet att det hinner ändra på sig.

Nu väntar vi in remissen till sjukhuset för att mellan dotter ska få hjälp med sin ångest för skolan samt rädslan hon har i skolan. Nevrologerna bekräfta att hon inte har EP utan hon går med ångest hela dagarna och är rädd så det utlöser hennes anfall.

Det är synd att det blivit så här då grabben i grund å botten är en bra grabb men de har väl blivit för mycket nytt för honom med.

Det som är tråkigt att mamman tog detta som en personlig förolämpning att vi vill ha lite spejs så vi kan focusera på dottern. Sen kan jag väl även tycka att de e dålig stil att inte kolla upp hur dottern mår när man förklarat sitvationen. Jag hade ju ringt å kollat hur nån annans unge mått om det varit tvärt om.

I detta fall finns bara ett "offer" om man skall säga så å det är min dotter. Men inte tog vi på oss största offer koftan vi hitta. Vi försökte reda ut sitvationen med skolan så allt ska bli så bra som möjligt för ALLA parter!

Jag hyser inte agg imot familjen el pojken på något sätt utan sitvationen. Att den kan uppstå när familjen gjort allt i sin makt för att förklara för skolan hur hans problematik är. Och att han behöver lite hjälp.

Sen tycker ja de e barnsligt att avsluta en vänskap för att man inte kan ha förståelse för att en hel familj blir lidande när ett barn mår psykiskt dåligt över en sitvation.

Idag har mitt humör gått bersarka gång. Ilska. Frustration. Maktlöshet. Tjutfärdig å allt inom loppet på 1 timme. Å så har det rullat runt i 4 timmar nu. Är totalt utmattad.
Både fysiskt å psykiskt.

Dottern hade ett sånt mega kraftigt affekt anfall så hon är utslagen nu.

Känns så jobbigt att inte kunna skydda sitt barn. Man vet aldrig när anfallen slår till! Man går på hel spänn hela tiden. Det är utmattande det med. När man ser rädslan i ögonen innan hon rullar med ögonen och blir medvetslös/svimmar.

Men visst jag har börjat se ett mönster. Enbart på veckorna. Inget på helgerna. Kommer att få uppsöka sjukvård IGEN för detta!

Ang det som gav mig panik när jag var ute med valp för ett tag sen var att en Donna smög i buskarna i lika dan morgonrock som damen dom misshandlade mig ihop med sin son hade. Jag kände paniken komma då. Klarade inte av att vara ute mer på kvällen då.

Sen var vi på utsällning och valp fick excellent på 2 av 3 dagar med placering. Första dagen very good med placering.

Sen har jag varit på akut och fått en uppläxning att sjukskriven kan ja ju inte vara. De e ja för ung för! Och när hon fick reda på vart jag jobbat så blev hon eld och lågor hon kände flera st i skärgården. Men det skiter jag fullständigt i då det bemötandet hon gav mig var under all kritik.

Kommer en passient in och knappt vet vad den heter ska man kanske bara sköta sitt jobb och inte bry sig om mera. Nä min värkproblematik satte bara begränsningar till 25% jag hade 75% kvar som fundera å då behövde ja fan inte vara sjukskriven.
Osv hon gick på som ett ånglok. Å i det skicket jag var i då var det typ ja nej å amen. Orka inte disk. (Men det gjorde jag efter åt (mån dag efter åt) med högsta chefen för fy fan vad nedvärderande det var när en människa inte vet hela storyn och ska läxa upp en och berätta vad jag bör och inte bör göra) min psykolog blev galen. Hon kontakta med akuten och sa ett och annat för detta var verkligen inte oki.

Nu har jag äntligen fått propavan (sömntabletter) och där står jag på maxdosen direkt sover bättre om nätterna med undantag för inatt. (Se föregående inlägg som har påverkan)

Idag träffade jag en ny läkare på sjukhuset och henne sätter jag väl i samma fack som den på vc. Ja gillar inte henne alls. Åter igen tog jag upp detta med apodos då jag äter så mycket tabletter och inte kommer ihåg å ta hälften av dom och ibl inga alls. Ska det vara så jävla svårt att få till ett hjälpmedel??? När man behöver det å även experter på mina diagnoser rekommenderar det för att ge mig hjälpmedel...

Men iaf lyckades både min psykolog och jag övertyga henne om att skicka en remiss till vc om att dom ska skicka en remiss ang apodos så man äntligen kan få hjälp. Ibl känns det som ja ska vara en labbråtta som dom ska testa hur långt dom kan gå med. (Läkarna alltså) som nu har ha jävulska utsättningsproblem av levaflexin. Har glömt å tagit den ett par dagar nu.

Nä nu ska jag försöka rensa huvet å ta å slappna av så kanske man kan somna om om man har tur!

Jag kommer ALDRIG i hela mitt liv använda mig av fodervärdar igen. Aldrig!!!!

Fick statusen på min ponny idag och det är åt helvete. Som tur är verkar nya köparen förstående och kan reda ut detta men hade jag fått reda på hur illa det varit från början hade tyvärr min lilla surtvivor blivit avlivad. Stackars lilla stumpan. Vad hon måste ha lidigt.

Detskrämande är att jag fick statusen av köparen. Inte av fodervärden.
Ska tilläga att jag bor ca 35 mil ifrån fodervärden.å tack vare min sjukskrivning så har jag rent av inte haft råda och åka ner till henne.

Det kommer ta låååååååång tid att få henne bra igen. Och fodervärden ville helst ha blivit av med henne typ igår.
Och det är inget hon sagt till mig heller. Ååååå jag är så arg ledsen å besviken!

Har inte skrivit på länge pga att allt går 110. Men ska berätta nån dag om bemötandet på akuten ja fick. Utställningen med valp osv. Finns en del att berätta.

Jag vet att ja är värdelös på å skriva periodvis