Att bryta med min sida av släkten?
Pappas sida var när maken och jag volta med bilen och farmor sa helt sonikt att du borde lära dig köra rally så du kan häva en sladd.
1 jag körde inte det gjorde en rutinerad förare som kör minst 10-15 000 mil per år.
2 vi var 4 olyckan på exakt samma ställe på 2 veckors intervall det var vinter och blixt halka på det stället.
3 jag hade dokumenterade passagerar skador.

Ca 3 v efter åt ringer en släkting jag har kontakt med å gråter. Och frågar det farmor sagt var sant att jag kört full. Jag förklarade att jag suttit bredvid för jag vill varken köra dagen efter jag varit på fest eller i vinterväglag. Å när det gäller alkohol å trafik har jag 0 tolerans. Å maken?
Nej han drak inte en droppe dagen innan pga att han var chafför. Han har med 0 tolerans för alkohol å bilkörning.

Det som retade mig mest var att vi hade 3 barn. Ingen å då menar jag ingen fråga hur det gick med barnen.
Nu var dom inte med i bilen men det visste inte dom.

Det retade gallfeber på mig....
Så där satt hela släkten å dikta ihop sin egna historia.
Behöver jag säga att jag även har 0 tolerans för skitpratare?

Makens mormor (80 år) var utan vatten i 1 v tills vi (maken å jag) hitta å köpte en ny vatten pump. Dagen innan hennes 80 årsdag fick vi i ordning på allt. Sen laga vi upp makens morbrors bil. (Min gammal)
Även det betalade vi. Sen skulle troll och mellan på läger å det betala mormor åt åt så det tackar vi för.

Valp har jag börjat på förberedande kurs till tävlingslydnad på. Å jag älskar det. Dock fick jag hoppa ett kurs tillfälle i fredags pga skörden.
Det har varit bra väder ett par dagar så då har vi kört stenhårt och det känns i kroppen kan jag säga.

Liten har haft sommarsjukan med å mellan hosta. Öronflammation å feber. Stor har varit på dåligt humör å trött sen lägret. Lägret verkar har varit under all kritik i år.

Sen körde jag sönder traktorn el rättare sagt startmotorn å den va inte heller billig :-( å även kombivändaren men de var bara ett stag så den gick å slå ut snabbt så var de oki.

Sen har vi gjutit golv. Köpt en betongblandare så nu finns ett riktigt golv där vi har höet. Innan var det jordstammat golv.

Mitt gamla varmblod är tillsalu pga olika anledningar å det smärtar mig. Hade kroppen varit okej hade jag köpt tebax henne. Ponnyn försöker jag sälja men känns så där. Vill ju gärna att fodervärden köper henne men vet inte riktigt hur det blir.
Har krokar ute men ingen napp.
Känner att jag inte orkar med pressen att hon kan ringa när som om att jag ska hämta hem ponnyn nu när saker å ting ä som de e.

Visst suger de i häst tarmen men de får bli en tur te stallet med kompisar å gosa så är de bra sen. De får bli när vi har vårat eget med bättre förutsättningar å bättre hjälpmedel för min del.

Varit på begravning som tidigare inlägg visa. Å den var jätte fin.

Har säkert mera å berätta men nu ska ja lägga mig natti natti.

När jag såg farfar hur gammal å skröplig han blivit kom omvårdnads personalen fram. Jag ville hjälpa. Ett stygn av dåligt samvete att jag uteslutit dom ur mitt liv kom upp. Men samtidigt var det dom som gjorde valet.
Jag kommer vara ben hård jag kommer inte försen dom verkligen ber om det. Om det inte gäller på deras dödsbädd vill säga. Fast ringer dom isf så är det ju samma sak.

Det finns så mycket som jag bär inom mig när det gäller min släkt.

Jag vill ha en husvagn. Som jag kan kuska runt i på utställningarna. Men men det får väl förbli en önska

Lite kul men ändå sorglig situation. Var på begravning i fredags av en släkting jag faktiskt har kontakt med har brytit med hela släkten nästan annars.

Väl där kom folk och presentera sig och hör å häpna. För första gången på 33 år kunde min farmor erkänna mig som sitt barnbarn. Och pappas kusin blev snopen av att pappa hade 2 döttrar för hon visste bara om hans 20 åriga son.

Kommer skriva mer snart

Inatt vakna jag med sån ångest. Hade sån sjuk dröm. Vakna med gråten i halsen. Och sån jävla ångest. Att drömmar kan spela en ett sånt spratt.

Å googlar man på olika betydelser på drömmen så bådar det inte gott. Mycket sorg i antågande.

Det var skönt att höra makens lugna röst i andra änden även om han är minst 60 mil ifrån mig.

Fick hem pappren från specialist läkaren på sjukhuset idag. Blir fortsatt sjukskriven ett tag till till efter läkarbesöket. Å även året ut som jag förstått. Dom skrev oxå att man skulle träna upp arbetsförmågan extremt långsamt på tid å sikt.

Dom tar även min värk på allvar. Mer än vad vc gör. Nu kanske jag kan få en ordentlig utredning. Dom kanske tom hittar felet. Jag hoppas så mycket på det här. Jag är så trött på värken och att kroppen domnar bort.

Idag har skuldebladet värkt och även nacken. Hoppas jag får min MR nu....

Sitter å väntar samtal från Afa. Men innerst inne vet jag redan svaret. Förbereder mig mentalt för att gå vidare te domstol. Så liten man är som människa imot staten igentligen.

Men man ska ta imot stryk på jobbet och inte få nått för det när kroppen blir förstörd.

Ärligt förstår jag inte varför dom strular. Allt finns svart på vitt. Varför ska en läkare som aldrig änns träffat mig avgöra hur vida jag är skadad för livet el inte när säkert 10 andra läkare har gett den bedömningen?

Hur kan en läkare ge en sån bedömning?
Är det så svårt å inse att en människa har ont? Eller tjänar dom så mycket på avslagen? Får dom bonusar på avslag? Man kan börja undra.