Hur många gånger blev jag inte misshandlad i fosterhemmet psykiskt och fysiskt? Både med slag,tillhygge och ord.
Jag var ju bara en horunge. Inget värd. Hur ofta fick jag inte äta upp mammas misstag?
Hur ofta blev jag inte jämnförd med släktens barn? Dom var perfekt. Jag var fet. Olydig och gick inte att ha med att göra. Jag skulle sluta på gatan.
Men jag blev mer än så. Jag har en utbildning. Jag har körkort och en fin bil. Gift och barn. Jobb inom vården. (Ett krävande sådant ibl)
Jag har villa och allt det där jag aldrig skulle kunna skaffa mig för vem ville ha en horunge?

Mina vänner vet att jag är en att räkna med när det gäller. Jag finns där.
Min familj vet det.
Senast idag hörde jag ifrån mormor - vad skulle jag ha gjort utan dig. Jag hade inte klarat eller orkat med detta.
Det ska du veta att det sa jag till advokaten med.

Jag blir så trött på mammas liv så jag spyr ibl. Men mamma ja lilla mamma. Hon är ju ändå mamma.

Vi har pratat med advokaten och polisen och mamma repar sig dag för dag. Hon hade gett advokaten mitt och mormors nummer men han hade inte kommit fram till någon av oss. Känns lite märkligt. Så jag tror nog att han inte änns försökt få tag på oss.

Hoppas mamma lämnar den där Karn nu.
Hoppas mamma kan börja om på nytt. Snart blir det dax att åka å ta hand om husvagnen.