Fick reda på en sak av en bekant till mamma vad som på gått bakom deras stängda dörrar!

Morsans gubbe har försökt såga av hennes armar med en sticksåg. Som tur va hann hon bryta av bladet!

Ska ha ut lite nycklar från häktet åt mormor. Det visar sig vara moment 22. Kontaktar utredaren hon hänvisar till advokaten. Advokaten är mäkta intresserad och hänvisar till häktet. Ringer häktet och dom är måttligt roade över mina frågor och hänvisar till utredaren osv. Å är cirkeln sluten. = moment 22.

Men än ger jag mig inte. Ska ta en telefon dag idag suck

Hur många gånger blev jag inte misshandlad i fosterhemmet psykiskt och fysiskt? Både med slag,tillhygge och ord.
Jag var ju bara en horunge. Inget värd. Hur ofta fick jag inte äta upp mammas misstag?
Hur ofta blev jag inte jämnförd med släktens barn? Dom var perfekt. Jag var fet. Olydig och gick inte att ha med att göra. Jag skulle sluta på gatan.
Men jag blev mer än så. Jag har en utbildning. Jag har körkort och en fin bil. Gift och barn. Jobb inom vården. (Ett krävande sådant ibl)
Jag har villa och allt det där jag aldrig skulle kunna skaffa mig för vem ville ha en horunge?

Mina vänner vet att jag är en att räkna med när det gäller. Jag finns där.
Min familj vet det.
Senast idag hörde jag ifrån mormor - vad skulle jag ha gjort utan dig. Jag hade inte klarat eller orkat med detta.
Det ska du veta att det sa jag till advokaten med.

Jag blir så trött på mammas liv så jag spyr ibl. Men mamma ja lilla mamma. Hon är ju ändå mamma.

Vi har pratat med advokaten och polisen och mamma repar sig dag för dag. Hon hade gett advokaten mitt och mormors nummer men han hade inte kommit fram till någon av oss. Känns lite märkligt. Så jag tror nog att han inte änns försökt få tag på oss.

Hoppas mamma lämnar den där Karn nu.
Hoppas mamma kan börja om på nytt. Snart blir det dax att åka å ta hand om husvagnen.

Har märkt att jag fått stöd från oväntat håll och av mina vänner som jag trodde fanns där på riktigt fanns 2 av dom.
I nöden prövas vännen!
Och man ser vilka som är vänner!

Jag tänker inte kliva ur sängen idag. Jag orkar inte :-(
Jag tänker bara ligga här å bara finnas. Samla mina tankar!
El ja visst drömma kan man. Om nån timme vill barnen ha frukost å maken har kanske vaknat. Sen är dagen igång igen.
Trött så ögonen går i kors. Värken gör sig påmind.
Kan hela denna mardröms historian vara över? Så jag får lite lugnt omkring mig?

Jag känner ilska och frustration.
Helvete mamma är 51 år inte 15. Vad fan håller hon på med?
Väx upp människa. Du har underbara barnbarn 8 st!!!!!!!!!!!!!
Och dom älskar dig, är det värt det??
Skall barnen behöva åka till hinnseberg för att träffa mormor?
Urs nu bubblar ilskan inom mig igen.

Nu orkar inte jag mera!
Mormor har cancer och önskar få dö under operationen. Jag bråkar med försäkringsbolaget ang en skada som jag har rätt att få erkättning för.
Morsan sitter häktad och syrran blir misshandlad av sin man!

Jag orkar inte mera nu! Jag förväntas vara glad och positiv. Fixa med allt.
Jag har precis hoppat av skolan för att ordna upp detta med mig själv så kommer dessa 3 med familjen samma dag!

Hur orkar NI igenom svårigheter?
Min väg är allt annat än rak.

Träffa en ifrån DBT teamet idag. 1 års vänte tid! 1 ÅR!!!!!!!!
Det är hur lång tid som helst.
Ska fortsätta träffa min psykolog tills hon går på mamma ledighet.
Jag har fullt förtroende för C.
Skall även få träffa en läkare ang mediciner pga smärtproblematik.
Och smärtrehabilitering.
Känns ändå positivt.