Jag har styrt och ställt lite idag. Städat köket, hallen, vardagsrummet å toan. Bara troll 1 & 2 S rum kvar på övervåningen. Sen har tvättmaskinen gått varm torktumlaren lika så.
Jag började kl 8 å sluta typ nu. (Inte 100%sant då ja har tvätt i maskinen som ska te torktumlaren å limpor som ska in i ugnen)

Bröd har jag bakat/håller på å bakar med då det ekade tomt inför morgon dagen.
Diskmaskinen går det sista i så det kommer att plockas in innan sängdax.
Synd bara att jag känner av skulderbladet så in i Norden.
Jag skulle ha åkt å tränat idag men då stor å liten har feber så blev jag hemma. Kunde inte ha med dom till badet. El jo det kunde jag säkert men liten hade velat bada å så hade det inte blivit bra.

Nä nu måste jag stoppa in brödet i ugnen

Överklagan har facket börja fila på.
Hoppas det går vägen nu. Denna strid tar musten ur en. Psykiskt!

Är dom så jävla rädda för att göra rätt för sig?
Man känner sig så obetydlig å maktlös.

2 av 3 barn hemma och sjuka. Vilket resulterar i att det blir en hemma dag. Men lite han man med iaf trots kl inte e så mycket.
Tvättmaskin å torktumlaren går. 40 par strumpor sorterade å ligger i barnens låda. Valpen är rastad å nu återstår bara resten av dagen. Sysslo lös är man aldrig.
Ska ta en tango med snabeldraken sen när värsta värken har lagt sig. Har gått åt en hel del värktabletter den här helgen.
Dels för skulderbladen (höger sidan har oxå känts av) å sen pga migränen.
Men nu är kaffet färdigt så nu ska jag ta en kopp.

Ont i huvet å strecker man ut nacken känner man hur det drar i skulderbladet.
Det känns som det bara blir värre å värre :-(

Det är så deprimerande. Önskar man fick må bra men det verkar inte vara så. Inte kroppsligt iaf

Natten som var sov jag längre än på länge hela 13 H!!!!!!!!!!
Jag är bra lycklig för det men vet oxå att det medför sviter. Extra ont i skulderbladet. Å att det kommer dröja innan jag somnar inatt. För ca 1 ggr i månaden lyckas jag sova så. Annars håller jag mig till mina 4 H. Tröttsamt i längden. Biverkningarna har börjat lagt sig är bara en biverkning som jag inte blir av med å jag hade hoppats den biverkningen hade gått å andra hållet men icke. Snart är det dax för att öka dosen av medicinen å jag undrar hur det kommer bli. Kommer det bli som förra gången? Kommer jag vara lika trött?
Ja vi får se.

Jag är så glad över att vi har Våran valp. Hon får mig att må bättre. Visst det är träning å så men Gud vad jag älskar henne. Maken å jag satt å disk ekonomin och han sa att det var stor skillnad när vi båda jobba å jag hade 25 000:- å visst var det det. Men å andra sidan när jag hade mellan 25-32 000:- så jobbade jag 385 H på 7 v oxå. Jag snittade 70 H i veckan konstant i 9 månader. Visst syntes det på lönen. Men hur mådde jag? Jo jag gick in i väggen. Blev utlasad och började senare på ett nytt arbete där jag blev misshandlad, hotad och frihetsberövad.
Sen hösten 2011 har ja varit en tickande bomb. Alla talade om för mig att jag borde dra ner på tiden den sommaren. Men allt har en mening.
Jag var tvungen för ekonomin. Hade jag inte betalat bort alla dom lånen som jag betala bort hade vi gått på knäna när maken var pappaledig. Det gjorde vi inte nu då jag löste det innan.
Men visst jag skulle vilja tjäna pengar.
Men som fk säger jag är inte rehabiliteringsbar just nu. Å jag varierar. Från dag till dag timme från timme hur jag mår. Å på att vara sjukskriven blir man inte fet.

Träffade facket igår och dom ska hjälpa mig och överklaga IGEN till AFA. Och dom tror det ska gå bra. Så vi hoppas på det bästa. Det skulle hjälpa oss ekonomiskt just nu för som sagt man förlorar massor på att vara sjukskriven :-(

Men men nu ska jag inte tänka mera på AFA för jag blir bara frustrerad.

Har suttit och ringt runt lite idag. Afa, brottsoffermyndigheten och åklagaren. Försäkringsbolaget.

Å ingen ersättning efter överfallet pga att gärningsmannen var känd med för sjuk för att dömmas. Kul!!!
Så man kan puckla på folk hej vilt bara man har en diagnos å sen hävda att man är sjuk. All tid som gått åt till överklagan å ringa till dom olika instanserna för att försöka få nån rätt iaf sveda å värk.

För hur eller hur blev jag trots allt olovligt frihetsberövad. Misshandlad och hotad i arbetet.
Vilket resultera i klämskada på fingret där man för alltid kommer se märkena efter karbinhaken. Även avslitna muskelfästen i brösten. Nervskada med närvsmärta i skulderbladet.
Jag kommer aldrig kunna gå tillbaka till vården och arbeta där. Vilket är en stor sorg då jag faktiskt var jävligt duktig på mitt yrke (utan att skryta).

Periodvis som idag när man inte känner sig någoting värd då man inte kan få nått erkännande för vad som hände. Jag har haft stora kostnader tack vare detta även inkomstbortfall. Stora inkomstbortfall (ca 6-14 000kr) i månaden. Det blir mycket på ett år.

För när jag kan jobba helt brukar jag snitta 25 000 efter skatt (ja ja är arbetsnarkoman som har ganska mycket övertid) men visst det kunde bli mindre oxå per månad.

Just i dag är en botten dag och då finns även tankarna på förtidspensionering så man kan söka livränta och ja jag vet inte. Just nu suger det mesta :-/

Idag var jag på sjukgymnastiken på sjukhuset. Tog i mer än ja brukar å sträckte regällt på båda skulderbladen. Men framför allt vänster fan rent ut sagt så ont det gör.
Varför börjar jag få problem med höger skuldeblad med?
+ bröstmuskelerna?
Älsklingen kom hem ikväll gissa om jag är glad.

Jag längtar efter att maken har ett jobb där han kommer hem varje dag spec en kväll som denna då hans morbror hållt mig sällskap hela kvällen. Han å hans barn är som min andra familj. El nä vi är alla en stor familj.
Ibl sitter vi å pratar som om vi planerar vårdnaden om hans barn. Detta gör vi dock inte!!!! Igentligen är det fel å säga så. Vi planerar dag för dag är rättare sagt.

Det är så underbart att ha nån som kommer hem på kvällen. Även om L inte gör det ofta så känns det så bra. Det är sällskap och jag vet att jag inte är ensam. Det betyder massor.

Makens släkt betyder mycket för mig spec när jag inte har nån släkt själv.
Gud vad jag skulle vilja krypa in i min makes famn just nu. Saknar honom massor