Alla inlägg den 27 juli 2014

Av Linnea Andersson - 27 juli 2014 03:25

Maken och jag är på mini semester och i stora staden. Vi har ätit gott och bara njutit.

Idag var det lite händelser dock.
Efter jag varit ute med valp skulle jag gå hem till svåger igen (i staden) passerade då en ca 80 årig dam med rullator och ett mindre barn 3-4 år och hon pratar med en arabisk som står i ett fönster. Tänker inte mer på det utan går vidare. Möter upp min make utan för hans morbror och säger hej då när åskan kommer.
Då här vi ett ill vrål och ser en liten pojke gråtandes bakom oss. Samma pojke som gått med den gamla damen bara det att hon är säkert 200 M bort på väg i en annan riktning.

Maken försöker trösta barnet men han tar min hand och klamrar sig fast.
Jag går ner med honom men damen är borta. Går vidare och då kommer en man på cykel och erbjuder sig köra barnet ner där jag trodde han bodde. Han lyfte upp barnet och barnet slänger sig runt halsen på mig och snyftar och gråter.

Han släpper och jag lägger armarna beskyddande runt honom och vyssar lugnt. Han slutar gråta och upprepar mamma.

Jag går till den arabiska kvinnan och frågar om det är hennes son men det var det inte. Stod där utanför bra länge och alla försökte prata med honom allt han sa var mamma. Kom män i närheten grät han. Och klamrade sig fast hos mig. Ingen visste vems barnet var. Det blev en stor folksamling. Pojken grävde in sitt ansikte i mitt hår. Han fann sig att sitta på min höft.

Efter ca 20 min beslöt jag mig att ringa polisen. Dom kom på 5 min och deltog i jakten på att leta efter föräldrarna. Vid det laget kände jag att jag nästan var berädd att stoppa pojken i bilen och ta hem honom. Jag tyckte så synd om honom. Ingen verkade sakna denna söta lilla gosse med sitt korp svarta lockiga hår å sina nöt bruna ögon.

Polisen bad mig stanna och ta hand om honom då han tydde sig till mig. Svägerskan hade då kommit och vi skulle igentligen åka och äta men jag stannade kvar då polisen bad mig om det. Dom fick åka och äta så åt jag senare. Efter ytligare 30 min så hade den arabiska kvinnan försökt prata med gossen, ge honom vatten mm. Men inget han kramade sig fast hos mig. Hon erbjöd sig att gå efter en stol så jag kunde få sitta. Jag tackade för erbjudandet men sa att jag kunde sitta på trappen ihop med dom alt på baken.

40 min hade nu gott sen polisen kom och en familj titta ut. Då sa ett av barnen i den familjen (svenskar) att det var en klasskambrats kusin. Så dom leta reda på polisen och en följde med dom och knacka på. En släkting kom ut och hämta pojken under polisens uppsikt så inget skulle bli fel att man lämna barnet till fel person. Mamman var iväg och handla och hade lämnat barnet till en släkting för barn passning och barnvakten trodde gossen var med mamman .

Så det slutade med att han irrade omkring utan att någon saknade honom. Hon skämdes nått oerhört och tackade flera gånger och bad om ursäkt för hon ställt till det!
Hon tog pojken och gick hem.

Minnet av den söta lilla pojken finns fortfarande på näthinnan och jag hoppas att Han inte kommer bort igen.

Nä skulle skriva en sak till som gav mig panik ikväll när jag var ute med valp men sömntabl börjar höra värkan nu så nu är det tack å hos natt.

ANNONS

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ baralillalinnea med Blogkeen
Följ baralillalinnea med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se