Är det inte tragiskt hur ensam man kan känna sig? Jag har vänner. Jag vill vara själv 99% av tiden.

Men jag känner mig så jävla ensam.
Man ser på fb folk som umgås och man tänker genast vart är mina vänner? Å i samma sekund känner man ensamheten komma. Jag har själv valt det. Eller har jag det?
Jag klara inte av att vara social. Men samtidigt går det taggar i hjärtat att ingen någonsin frågar. Även om dom redan vet svaret.

Jag kan inte rå för min ångest. Gudarna ska veta att jag mer än gärna åker land å rike runt. Men jag klara det inte själv! Jag försöker på utställningarna. Men det är bra jobbigt. Jag vill helst ha med mig maken. Min trygghet!!!
Men visst jag har märkt att det är ett få tal till som jag känner den tryggheten med som jag kan tänka mig ta med mig. Dom går å räkna på en hand.

Varför skulle ja få denna skit kropp för? Värk. Ångest mm.
Det har blivit värre dom senaste 2 åren. Jag avskyr stället vi bor på men ändå låser jag in mig innan för dessa 4 väggar.

Enda gången jag är fri är när vi åker till landet eller när maken el hans morbror är här hemma.
Jag känner samma trygghet med honom som med maken. Å vi kan prata om allt.

Just nu vill jag bara krypa in i maken famn å bara ligga där. Jag saknar en famn å krypa in i. Men jag vet att jag får vänta å längta. Men förhoppningsvis så här dax i morgon är han hemma.

I morgon är det dax för min kbt behandling. Skulle redan ha träffats 2 ggr men ena gången var ja sjuk å andra hon. Men nu så.....
Får se vad morgon dagen har å erbjuda.

Nä om ja ska ta ett nattbloss å sen ringa maken å till sist lägga mig.

Sommarlovet är äntligen här. En natt lyckades ja skrapa ihop 9 timmars sömn utan att vakna en enda gång :-)
Jissa om ja är lycklig?


Helgen som var var vi iväg te Kronobergs län å lenhovda på utställning. Bäbis blev 1:a i sin Klass. Bästa tikvalp. HP och 3. :dje placering i delfinalen.
Så jag är nöjd med Lillfis.
Kidsen körde barn med hund å stor å mellan fick låna 2 gamla veteraner och mellan vann å stor kom 2:a medans liten kom 5:a han körde med Lillfis.
Å visst tjejerna var duktiga (spec mellan om man får säga så) Ja påstår inte annat men det var mest hundarnas förtjänst. Anmält te askersunds utställning och till Jönköpings utställning har jag med gjort i Askersund är sista valp/Puppy klassen. Sen börjar allvaret (gulp)
Nä då ingen press.
I Jönköping går Lillfis in i junior.

Höskörden har inte varit på våran sida i år. El jo det har de väl men inte maskinerna. Först paka jag slåtterkrossen. Sen paja lilleman (traktorn) å efter allt det var fixat (el nej inte lilleman där överväger vi skrota) men iaf när jag skulle hjälpa älskling som var i fjollträsk å vända på höet så stod ja där ja stod ingen traktor. Men jag la ner projektet å åkte å träna fotboll på boll å lek med kidsen ist. När jag kom hem där ifrån stod älsklingen hemma. Behöver jag säga total lycka?

Då hade han kollat med sitt jobb om det var okej att han åkte hem över natten å fixa med höet å började kl 13 dagen efter ist för att sitta på ett hotellrum i ett dygn utan jobb.
Så han vände höet tisdag kväll å på onsdags morgon vände han. Strängade å pressa på 3 timmar sen var han tvungen å åka men det var precis för när pressen las på öppnades himlen å regnet pissa ner.

Nu längtar jag bara till älsklingen ska komma hem igen men det dröjer 2 dygn till