Att dom separera oss i tidig ålder har vi redan kommit fram till. Fick ett kort på posten av mamma på syrran när hon var 6/7 år
Vi tappa kontakten till det att hon var 15 år. Jag var förväntans full... Jag skulle få träffa min lilla lilla syster.
När jag kom dit var det inte den lilla 2/3 åringen som jag gjorde allt för. Den jag skydda till varje blodsdroppen för inte hon skulle få stryk. (Jag tog endel slag för hennes skull ja) den som såg upp till mig med sina små okyldiga blå ögon. Den jag lovat skydda med mitt liv. Den jag älskade mer än livet. Mitt allt!

Där stod istället en tjej på 15 år. En tjej mitt i tonåren! Det blev en krock.
Å en kollisions kurs som inte gick å väja ifrån!!!
Jag vet inte vad jag trodde igentligen.
På nått sätt hade jag väl hoppats att den lilla som älskade och såg upp till sin syster fanns kvar men det fanns inget.

Mamma och hon hade lite problem med sanningen å där kom kollisions kurs 2.
Visst syrran gjorde allt för vi skulle försöka ha kontakt. Men jag kunde inte. Jag släppte inte in henne. Det var inte min syster.
Min syster var liten. Hon behövde mig. Det gjorde inte denna 15 åriga tjej. Hon såg inte ut som den lilla tjejen på bilden som jag hade hemma på byrån.

Hon försökte i många år och jag gjorde väl nått halv mesyr försök. Jag kunde fortfarande inte acceptera att så många år tagits ifrån oss. Vi var splittrade och en stor kil fanns imellan oss och sprickan blev bara större å större. (Urs nu rinner tårarna när jag skriver detta)
Idag är det ett stort gap större än Grand canyon. Men vi ska försöka. JAG ska försöka!

JAG behöver min syster! Vet inte om hon behöver mig. Hon gjorde det en gång i tiden och då kunde jag inte vara hos henne. Det ända löftet jag gett henne i hela mitt liv har jag svikit!

Jag skulle alltid finnas för henne!

Ha skratt retande. Jag är inte ett dugg bättre än nån annan. Jag kunde inte änns hålla ett enda löfte!!!
Ett enda!

Vi har börjat prata mera nu och det börjar kännas bra. Igår berättade jag hela sanningen om hur jag verkligen mådde. Om mina diagnoser osv.
Vi får se vart framtiden bär oss. Men för första gången kan jag säga att jag längtar till en julafton hon kan dela den med mig.

Jag längtar efter en syster. En bästa vän jag kan prata med allt om.
Har alltid gjort å kommer kanske alltid å göra. Vi får se vad framtiden har i sitt sköte

 

lillasyster

23 april 2014 21:28

Jag älskar dig Jeanette och vi är syskon till döden skiljer oss åt. Vi bad inte om att få ett helvete vi bad inte om att få dessa föräldrar. Men vi har varann och tillsammans ska vi va starka. Inte nu kanske men längre fram <3 <3

Linnea Andersson

23 april 2014 21:41

< 3
< 3

 

madde

23 april 2014 22:05

♥

Linnea Andersson

23 april 2014 23:05

:-)

 

turbo

24 april 2014 06:50

Du är stark vännen och du har gått igenom så mycket. Inget som man märkte så mycket av för. Men jag känner mig hedrad att få ta del av din berättelse om ditt liv. Kram

Linnea Andersson

24 april 2014 07:35

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

i måndags körde jag maken till staden då vi bara haft en bil ett tag pga att jag inte haft några bromsar å tala om. Efter att bilen inte bromsat i en nerförsbacke ställde jag bilen. Senare på kvällen fick han komma hem akut igen pga att jag hamnad...

man kan inte bli annat än glad när man får ett samtal där personen i andra änden ber än ta över dennes häst då jag är den ända som hon litar på, på så sätt för jag alltid varit mån om djur. Det värmer nått så otroligt! Jag har en plan att starta n...

sen i lördags har jag mått illa. Varit jätte yr. Matt och svimmat/sovit istort sett 24/7 Inandats försvann jag i 6 timmar bara så där. Vet inte vad som hände. Läkaren skickade mig vidare till sjukhuset! Efter 8 timmar på sjukhuset och diverse prov...

imorse vaknade jag med ont i huvet. Tack herr kopparslagare. Kaffe på intågande då jag antar att det var för lite kaffe igår å även för lite vatten (fast vattnet är nog ett tag jag slarvat med) Igår var jag chafför till sjukhuset och personen ifr...

planerar utställningar och går på kurs. Pluggandet har blivit lidande. Apodosen har äntligen kommit igång och nu äntligen får jag sova på natten. Igår skrattade jag för första gången på länge. Peppar peppar ta i trä än så länge har inte vabuari ta...