Jag inser mer och mer att hur mycket jag än älskar min bil så är det fel bil för mig. Jag är i behov av en automat. Det funkar inte att köra manuell när värken är som värst.
Värken känns av allt för tydligt och som vanligt efter jag varit hos Clara så är jag så trött. En matthet som inte går att förklara. Men det känns alltid så bra att prata med henne.

Idag skiter jag i städningen det får bli morgondagens kapitel.


Nu ska jag bara finnas till

Idag var sista gången ja träffa Clara. El nja inte sista kanske men hon ska gå på mamma ledighet om 2 veckor.
Fick reda på att DBT terapin börjar i höst med träff 2 ggr i veckan.
Så åter igen blir det att köra till stan 4 ggr i veckan. Men men de går det med.

Jag var prio 1 som skulle få gå den. Visst jag kommer inte få vara ensam å gå den men iaf den är på gång. Å när Clara sa det kom tårarna. Känslan jag kan inte förklara det. Åter igen släppte en sten från mitt bröst.
Så från å med aug/sep. och 18 månader framåt är terapin. Sen kan det bli förlängning. Hört att en DBT terapi håller på i mellan 2-4 år.

Ja vi får se. Det är på gång iaf.

Idag är det dax för att åka och träffa C. Ska bli så skönt!!
Kommer bli tvungen å åka tidigare än vanligt då jag måste köpa skor till sonen med.
Idag är en bra dag trots värk.

posttraumatisk stress efter min upp växt och den förstärktes efter händelsen i Link. Social fobi. PanikÅngest syndrom. Och traumatiserad. Utmattningsdepression. Nervsmärta. Å sen nått fint namn på latin skadan på skuldebladet)
Å på det lägger vi till borderline med influenser av adhd. Å när vi ändå är igång så lägger vi till lite tvångssyndrom på det. Vet att det finns en sak till som jag glömt så snart är jag ett vandrande läkar lexikon. Men jag är är då glad ändå. För det har varit värre.

Efter det som hände i Link så blev jag periodvis lam under första halvåret pga nerver låg i kläm så dom trodde det var diskbråck. Men det har gett med sig som skönt är. Plus en regäll klämskada med märken i skelettet och köttet (kommer alltid få ha det)
Avslitna muskelfästen.

Men det är saker som läkt ihop och läkt ut så jag är glad ändå trots att jag är gnällig ibl.

Ifrån å tuffat på i 210 och sen bara fungera 30% är så deprimerande
Efter ett år har jag fortfarande inte lärt mig. Jag har kört på som vanligt i en vecka å struntat i signalerna. Vilket sluta med att jag inte kunde köra bilen igår. När jag skulle lägga mig fick ja ta 2 olika smärtstillande + muskelavslappnande och efter ett par timmar släppte det. Och kroppen slappna av och värken försvann.

Men idag är den tebax fast inte lika intensiv. Myrkryp i skuldebladet.
Bäst att angöra morgonen innan tiden till psykologen