Alla inlägg under mars 2014

Av Linnea Andersson - 23 mars 2014 17:27

Jag mår så bra på landet. Maken åkte nyss iväg med det sista höt till en dam som har får. Jag som inte trodde vi skulle bli av med det har inget kvar. Det är bar skrapt där vi brukar ha höt.

Har rensat snart hela rabatten på ca 20 M å 1 M bred. Men jag känner det i skuldran med. Skulle nöjt mig med mindre. Men inte jag det är allt eller inget ibl. Hör maken genom skogen han är på väg "hem" ja det känns som hem. Huset/villan ja vad du vill kalla det är bara en genom fart. Vi ska vidare är tanken. Till en gård.

ANNONS
Av Linnea Andersson - 23 mars 2014 07:45

Är en ny dag. Min medicin är slut å det har känt som en berg å dalbanan under den tiden. Hur tänkte läkaren när hon skrev ur för en månad och tog återbesöket efter 2?

Vaknade nyss å var ute med baby idag ska vi till mitt favorit ställe landet.
Där känner jag mig fri. Inga psyk grannar som skjuter luftgevär rakt ut över gatan. Inga gläfsande hundar eller bilar, krossar som varvas och låter 24/7. Bara lugn och fågelkvitter.

Visst vi kommer å böka runt med traktorn när maken lastar det sista höet men det kommer ändå vara lugnt. Min fristad jag kan knalla ut i skogen och bara vara.

Jag älskar vårat land

ANNONS
Av Linnea Andersson - 22 mars 2014 20:07

Jag har inte skrivit på ett tag för jag har mått som en påse skit ett tag bokstavligt talat.
Men nu känns det lite bättre efter första egentiden på ca 6 månader utan krav på nått. Ingen mat måste stå på bordet. Inga tider å passa (el jo en men återkommer till den)

Idag har jag haft välbehövlig egen tid. Hade tänkt ut en plan å 1 av 3 saker från planen har jag gjort.
1 unghundskursen den fixa jag
2 sen skulle jag slänga i en maskin tvätt men jag somna å sov i 2 H som en gris.
3 läsa slutet på min bok. Men ja sov :-)
Det som inte var med på listan var att hälsa på makens kusin med fru med det gjorde jag. En dag utan att göra nått vettigt (utan kursen då) å det var såååååå skönt och välbehövligt!

Ha en toppen kväll alla

Av Linnea Andersson - 19 mars 2014 18:31

Varför ska jag alltid utgå från det värsta? Uppfödaren tycker det ska bli kul å träffas och prata den 12 å visst jag med men samtidigt får jag ångest och tänker det värsta tänkbara.
Tänk om hon inte är nöjd med utvecklingen. Tänk om hon tar Sally ifrån mig. Jag skulle dö då.

Paniken växer inom mig och ångesten slår sig fram med storm steg. Varför?? Har jag gjort nått galet?

Av Linnea Andersson - 18 mars 2014 21:32

Imorgon ska jag till C. Underbart.
Sista veckan har inneburit väldigt mycket ångest. Jag vet att det är dags att öka dosen på mina antidepressiva tab. Jag äter klass 2 medicinen.

Innan jag börja med starkare sorten visste jag inte om att det fanns 3 olika sorter.

Klass 1 typ lyckopiller (fel ordval jag vet men stopp i huvet då jag får inte ut meningen jag har i huvet den fastnade på vägen)
Sen har vi klass 2 som jag äter som manipulerar hjärnan och producerar ett ämne till hjärnan.
Sen kommer vi till klass 3 å den känner ja inte till alls. Vad jag förstår så manipulerat den med huvudet och även hämmar någonting.

Skriver mera någon annan dag somnar nästan med telen.
Fick ändå inte fram vad jag ville

Av Linnea Andersson - 17 mars 2014 09:27

Ska man skratta eller gråta? Vad har jag gjort för att få den här stalker efter mig? Skratt retande. Nä jag väljer å skratta.
Varför är jag så otroligt intressant?
Fan jag tror det är 14 årsen jag gick ifrån honom.
Jag har skapat mig ett nytt liv. Med min man och min familj. Kan hon bara inte bry sig om sin familj? Å skita i mig?
Varför ska jag bli indragen i hennes sjuka värld? Jag vet ju efter jag läste om psykopater hur dom beter sig å det är jobbigt.
Jag vet att hon igentligen inte kan skada mig längre. Vilket hon gjorde i så många år. För mina vänner har fått upp ögonen. Men hur länge orkar dom med henne? Ögonen tåras och ångesten kommer krypande. Varför kan jag bara inte få vara ifred?

Jag behöver inte all den här skiten nu

Av Linnea Andersson - 16 mars 2014 19:23

Har tankar och funderingar som kommer mer och mer. Makens mormor fyller 80 om ca 3 månader.
Hon blir äldre och bräckligare. Ändå är det krut i gumman.
Jag vill inte att hon ska bli äldre. Jag vill stanna tiden.
För jag vet en dag då vi antingen hittar henne eller får vaka vid hennes sida. Inget av det är nått jag önskar.
Men jag kommer vara där.
Hon håller ihop en hel släkt. Hur blir det sen? Kommer släktgården fortfarande hålla ihop släkten?
Eller kommer det tunnas ut? Det har redan börjat.
Hur många somrar till får vi uppleva med henne? Vi har haft våra duster men saker och ting ändrades och allt blev till det bättre.
Hon har begravt en dotter. En make. Hoppas hon slipper begrava flera barn och framför allt barnbarn/barnbarns barn.
Hennes kropp börjar se gammal ut. Krämporna kommer. Hon har varit allvarligt sjuk 2 ggr det senaste 2 åren. Första gången tog maken semester och bodde hos henne i en veckas tid och tog hand om henne.
Vi var alla oroliga för henne. Och undra om hon skulle överleva.
Men hon kom igen.
Andra gången fick hon 4 påsar blod. Det försvann ifrån henne och hon var grå och blek. Efter några dygn på sjukhuset fick hon komma hem. Hon kom igen. Blödande magsår trodde dom.

En av hennes söner har ringt och bett mig åka ut på morgonen för hon inte svarat i telen (det har varit snö och halt ute) ingen öppna dörren när man ringde på och den var låst. Han bad mig slå in rutan men jag hämta reserv nyckeln hos grannen.
Telefonnätet hade pajat och allt var bra. Dock skrämde jag henne rejält när jag helt plötsligt stod i trappen.
Efter den gången har jag egen nyckel hem till henne.

Men endag finns hon inte längre och det skrämmer mig



Av Linnea Andersson - 15 mars 2014 21:14

Idag har jag mått bättre. Jag har beslutat att radera mamma ur mitt liv. Jag har blockerat henne på telefon så hon inte kan kontakta mig.
Om hon skriver kommer jag slänga breven utan att läsa.

Nä nu är ja trött så det blir nog ingen film ikväll nu blir det sängen




Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se